Igår besökte vi nya Fotografiska museet för att se utställningen om Annie Leibovitz liv. Till att börja med måste jag säga hur glad jag blev över att museet har öppnat vid stadsgårdskajen i Stockholm och blåst lite liv i den annars så trista sträckan mellan Slussen och Danvikstull. Det är en perfekt plats och byggnad för en smula kulturliv och bjuder dessutom på en stadens vackraste utsikter.
För att komma till utställningen som ligger på plan 2 i byggnaden passerade vi både Lennrt Nilsson's foto-dokumentering av hur ett liv blir till och Vee Speers fantastiskt teatrala bilder av barn innan "the birthday party".
Utställningen om Annie Leibovitz fotografiska liv var inte bara en utställning om en fantastisk karriär och underhållande bilder, den handlade också om Annies egna liv bakom kameran, långt från glamour och flärd som annars ofta speglas i hennes bilder. En stundtals sorgsen och hård skildring av hur brutalt livet kan te sig i motgång.
Jag fick väldigt mycket inspiration efter utställningen. Som alltid glömmer jag bort hur mycket av min egen kreativitet föds av intryck och hur mycket jag lever upp genom dessa intryck. Mer sånt alltså!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar