Jenny Lo

Om att bita sig själv i svansen

2010-10-01T14:24:00.004+02:00

Vaknar upp till en solig höstmorgon och känner mig rätt glad i livet för att det är så vackert just nu. Tänker lite klyschigt att jag har haft tur som har hamnat där jag hamnat. Inte alltid har det tidigare varit en dans på rosor, för att uttrycka det milt, men just nu är allt faktiskt helt toppen. Tänker på allt jag fått uppleva bara den senaste månaden, resor jag gjort, segling, luftballongsflygning, middagar med vänner, fester och inköp.

Bläddrar runt lite mellan nyheter och bloggar medan jag stärker mig med en rykande het kopp kaffe.

Och så slår det mig.... Konsumtionssamhället är påväg åt helvete! Allt går ut på att köpa, köpa, köpa.

Jag känner stressen. För var ska det bli av allt? Jag läser i DN om hemlösa- eller nomader som de vill kalla sig själva- som samlar skrot på en parkering bakom Kungens Kurva och får betalt för aluminium och koppartråd. Tur, tänker jag, att det finns någon som tar rätt på allt som bara samlas i hög efter att konsumtionskarnevalen har dragit förbi.

Nya flugan på internet tycks vara "bloppisar". Ja du läste rätt, inte blogg utan bloppis. Enda alternativet för modebloggerskorna och andra modeslavar att bli av med de högar av hopplöst omodernt mode som samlar damm efter en vecka i deras monstruösa garderober. En variant av en interaktiv secondhandbutik.

Jag funderar en stund på om det verkligen lyckas bli av med något där. Köper människor "ny"- secondhand?

Så bläddrar jag vidare i min DN och kommer till artikeln om att en ny planet som har otroliga likheter med vår moder jord. Vatten, grönska, sol... Alla förutsättningar som jorden har. Bara 20 000 ljusår bort. --Toppen! Tänker jag. Då finns det i alla fall en framtid för mänskligheten. Om allt skulle gå helt galet och vår planet slutligen skulle täckas av skrot, våra hav skulle tjockas igen av plast och modebranschens avdankade säsonger skulle täppa igen vart enda skrymsle på planeten. Då finns det en plan-B, bara 20 000 ljusår bort. Där kan vi glömma våra synder och börja om. Börja konsumera på nytt!

Hipsters!

2010-09-29T13:48:00.003+02:00

Myntet har alltid två sidor. Ibland flera. Och ibland även ett myntinkast som på vissa hipsters. Skämt å sido. När jag ändå är igång och kategoriserar subkulturer i Sverige (se inlägg nedan) så måste jag även ta upp kategorin "Hipsters". Det är ju absolut inte något nytt med den kategorin eftersom den uppkom redan på 40-talet men ändå så tycks hipsterspersoner gärna se sig sjäva som alternativa och nytänkande? Jag gör det dock inte.
Hipstertrenden har funnits länge men det var under senare delen av 90-talet som den fick sitt absoluta genombrott. Disco, v.i.p-klubbar och en dold revolt mot rådande marknadkrafter fick hipsterskulturen att blomstra. Vad hände sedan? Hipsterskulturen blev en grötig mix av olika stiltrender och inriktningar. Classy- hipster, 80-tals retro hipstern och skogshuggare/ uterliggare hipstern bidrog till en förrvirrande mix av vad som ska anses tillhöra subkulturen. Många hipsters jobbar i alla fall hårt på att "marknadsföra" sig själva som just Hipster. För det är viktigt med reklam! Viktigt att tillhöra "media" och design sfären. Viktigt att stoltsera med designprylar och annat som kan anses vara inne.
Personligen kan jag tycka att det är en rolig subkultur. Ironi eller inte. Somliga personer inte hipsterskulturen tycks i alla fall ha distans till det hela i jämförelse med somliga i den svenska bratkulturen.

Den glada semestersvensken

2010-07-22T14:28:00.006+02:00

Jag kanske är naiv men jag blir alltid, vart eviga år, förvånad över den glade semestersvenskens uppträdande på badorter längst med Sveriges sydligare kuster. Förvånad för att jag inte riktigt kan förstå den starka viljan av att posera pinuppa, spruta champange för pengar som man (kanske) har sparat ett helt år till att få ihop samt bara vara allmänt "stekig" som det så fint kallas. Det är som jag skulle vilja uttrycka det: galet osmakligt!

Det kan vara en generationfråga (?) men: -vad hände med respekt för pengars värde?? Och varför tycks, främst 80-talister och senare generationer bara vilja leka och fokusera på eget välbefinnande snarare än att bidra med något vettigt? Jag vet att detta givetvis inte gäller alla och om jag ska se till mig själv så gillar naturligtvis även jag att njuta av livet ibland... Men många nöjer sig inte med "ibland" eller "lagom", varför skulle man liksom? Varför inte glassa och skryta när man kan, ofta även förklarat med: jag förkastar den "svenska avundsjukan" jag gör som jag vill. Avundsjuka eller inte, jag tycker att det är mycket märkligt och kommer nog aldrig att förstå mig på detta sprettiga beteende, jag har det bara inte i mig...
Behöver jag ta del av det: -Nej! Kommer jag ändå att få ta del av det i bilder som kablas ut på nätet, bloggar som tävlar i att ha den fetaste, roligaste semestern: -Ja! Har man någon som helst koppling till utelivet så kommer det som ett brev på posten. Voila Sverige!

(STUREPLAN.SE)

Anna-Lou Leibovitz

2010-07-08T15:19:00.004+02:00

Igår besökte vi nya Fotografiska museet för att se utställningen om Annie Leibovitz liv. Till att börja med måste jag säga hur glad jag blev över att museet har öppnat vid stadsgårdskajen i Stockholm och blåst lite liv i den annars så trista sträckan mellan Slussen och Danvikstull. Det är en perfekt plats och byggnad för en smula kulturliv och bjuder dessutom på en stadens vackraste utsikter.

För att komma till utställningen som ligger på plan 2 i byggnaden passerade vi både Lennrt Nilsson's foto-dokumentering av hur ett liv blir till och Vee Speers fantastiskt teatrala bilder av barn innan "the birthday party".

Utställningen om Annie Leibovitz fotografiska liv var inte bara en utställning om en fantastisk karriär och underhållande bilder, den handlade också om Annies egna liv bakom kameran, långt från glamour och flärd som annars ofta speglas i hennes bilder. En stundtals sorgsen och hård skildring av hur brutalt livet kan te sig i motgång.

Jag fick väldigt mycket inspiration efter utställningen. Som alltid glömmer jag bort hur mycket av min egen kreativitet föds av intryck och hur mycket jag lever upp genom dessa intryck. Mer sånt alltså!

Vår på Väskusten

2010-05-06T21:42:00.000+02:00

Snart igen...

2010-05-04T15:55:00.010+02:00

Snart åker jag tillbaka till Paris och nu vill jag verkligen dit! Efter att min fina vän Lo, som bor i Paris, var och hälsade på i Stockholm nu i helgen så känner jag mig ännu mer pepp för att åka dit och hälsa på! Längtar efter stan och ser fram emot att tillbringa försommar i Paris, sitta på en uteservering och dricka vin och äta lite ost, strosa längst med Sein, klubba på ChaCha, tänka mystiska tankar och se Eiffeltornet glittra om kvällarna. Ouiii!!

Night child

2010-05-03T10:43:00.004+02:00

Night child igen... Energi och orosmoln. Nattens själar som svävar högt över stadens sovande invånare.
Aldrig ro, inget får gå förlorat..

Att vara med eller inte?

2010-03-30T14:14:00.002+02:00

Eftersom jag inte orkar blogga dagligen längre så har jag flyttat till ett forum som lämpar sig bättre för kortare noteringar, bilder och annat som jag publicerar när det faller mig in. (JennyLo)
Jag har funderat fram och tillbaka på om det verkligen är klokt att konstant vara så tillgänglig på internet? Facebook, Twitter, blogg(ar) etc. Det är viktigt att finnas överallt (syns man inte så finns man inte).

Människor åker på semester men ägnar mer tid åt att uppdatera vad de gör, fota där de är etc. än att ta del av upplevelsen för stunden. Vad är "semester" om man alltid befinner sig delvis hemma? Vi samlar för att ha bevis i framtiden; -Här var jag då och då... Men hur närvarande är man utanför noteringen eller bilden?

Jag har som sagt funderat på om det är bra eller dåligt, borde jag ställa mig utanför karusellen? Det argument som dyker upp för att jag bör fortsätta är det faktum att jag studerar Media & Kommunikation med inriktning; Politik, i det avseendet är det i allra högsta grad viktigt att närvara i det interaktiva mediala forumet.

Så jag fortsätter att vara aktiv ett tag till, syns och hörs för att finnas en stund.

JennyLo

2010-03-24T10:25:00.002+01:00

http://jennylo.tumblr.com/

Tupplur i Skärmabronxs i väntan på våren

2010-03-22T11:47:00.004+01:00

Långsamt tinar Stockholm fram, under de forna massorna av snö tittar små gröna fläckar fram, fåglarna sjunger på kvällskvisten, leker och förbereder sig för att bygga bo. På en av vinterns mest brukade källa ligger en gråboll och sover. Obrydd av stressade själar som skyndar fram och tillbaka mellan tunnelbanan och hem.

Snart är vi där, snart återvänder livet.

Ett dopp vid Mariatorget?

2010-03-19T14:26:00.003+01:00

Nu smälter Stockholm och små pölar växer till hav. Häromkvällen hade man utan problem kunna ta sig ett dopp vid Mariatorget, om det inte varit så kallt.

BLOND

2010-03-18T15:39:00.002+01:00

Någon fick öva sig på mitt hår och efter 4h i frisörstolen var det ljust. Min bleka hy ser skär ut mot det ljusa, ojämnt är det också men det gör inte så mycket, jag har blivit van senaste året att mitt hår byter färg lite titt som tätt.

Lite Paris

2010-02-05T14:53:00.013+01:00

Mitt första boende i Paris var en liten chambre de bonne dvs. en liten vindsvåning/ spartansk kammare där tiden hade stått stilla sedan 1950-talet. Lägenheten var uppdelad i ett sovrum och ett kök som delades av en korridor med knarrig träparkett. Sovrummet hade gröna väggar och en fransk balkong med utsikt över Triumfbågen och Eiffeltornet. Lägenheten var ganska sliten men på ett bra sätt, livfullt. Det var ett mycket annorlunda boende men det var just så jag hade föreställt mig att jag skulle bo i Paris.

Sensommarens ljumma kvällar spenderades i kvarteren runt Charles de Gaulle Etoile som bjöd på myller och puls i sann storstadsanda. På helgerna strosade jag runt på matmarknaden eller tog en jogg i Parc Monceau.

Inte konstigt att man börjar längta när man ser dessa fina minnen.

Haiti

2010-01-21T10:41:00.006+01:00

Här lever jag mitt stilla liv med få problem som kyla, hur jag ska klä mig för dagen och hur jag ska bli av med den eviga förkylning som följt mig de två senaste månaderna. Nog med problem för att att det inte ska kunna kallas ett problemfritt liv men i jämförelse knappast något att orda om.

Det är andra dagen jag slår upp tidningen och betraktar bilder på människor i jordbävningsdrabbade Haiti, människor som slåss för sitt liv på gatan, människor som inte längre har det som behövs för att klara sin vardag. Och mina tårar faller, jag blir arg, arg på situationen och inför den hjälplöshet som uppkommer. Hur kan det vara såhär? Varför? Hur kan ett liv plötsligt inte vara värt något när alla regler har suddats ut av situationen.
Jag får inga svar, det bara är så. På en bild framför mig ligger en ung flicka död, plundrad och lämnad. Nöden har ingen lag, nöden har heller ingen moral eller medkänsla, allt suddas ut i ett blurr av överlevnad.
Det är en av de värsta naturkatastroferna under en mycket lång tid, tusentals människor har dött i rasmassorna, de har förlorat sina hem, de har ingenting och samtidigt pågår ett inbördeskrig, ett gatukrig där ett liv inte är värt något i kampen om en tavla eller en plaststol. Det finns de som rättfärdigar situationen genom att säga att de från början aldrig skulle ha varit på ön om kolonialismen inte styrt dem dit. En uppgivenhet över att befinna sig i en situation på en plats ens förfäder aldrig valt. Men kan det någonsin vara ett rättfärdigande till att upphöra med alla moraliska betänkligheter??
Media bidrar som alltid med sin reflektion av två läger. Det finns skurkar och de goda. De som vill bygga upp och de som förstör. Hur vet man någonsin vad som verkligen pågår på plats, en skepsis finns där när jag studerar plundrare och negativa uttalande från René Préval.
Jag vet att jag vänder blad efter blad och ser barn på i en tillvaro jag aldrig skulle önska någon att befinna sig i. Deras hjälplöshet och utsatthet får det att skära inom mig och allt jag kan bidra med är tårar och ett sms med en summa. Knappast tillräckligt.

Tomhet

Happy painting

2010-01-19T12:48:00.000+01:00

Une petit femme Suédoise

2010-01-19T12:30:00.002+01:00

S'appelle JennyLo

(foto Jakob Nylund)

Årets första sedda biofilm: Fish Tank

2010-01-13T15:09:00.006+01:00

Tunga pulserande toner, hård betong och bränt tegel, graffiti, street dance, att leva för dagen...
År 2010 har bara börjat men jag har redan känslan av att denna film kommer att bli den som gjorde starkast intryck på mig. Hur det än blir så är Fish Tank en fantastisk film som påverkar hårt, djupt och länge både vad det gäller känslor, soundtrack och handling. När eftertexten rullar vill jag inte lämna min stol, min kropp vill vara kvar i filmen, vill fortsätta känna allt som berört mig de dryga 2 timmar som jag fått vara i den.
Se den för allt i världen!

Gott Nytt 2010!

2010-01-04T17:53:00.000+01:00

Mer pondus eftersträvas för min del detta år.

LOVE

2009-12-17T23:57:00.005+01:00

Ibland kan man behöva skriva det. Bokstäver. Ord. rader...

Kärlek...

Vad är det? Hur ska jag veta vad jag känner och att det är rätt sorts känsla? Hur vet man? Och vem bryr sig ens om man vet eller inte...
1, 2, 3... gånger räknar jag på mina fingrar... 1, 2, 3 gånger som jag har varit kär... eller? Kanske bara en, men säg två då. Fast det var nog tre, men den sista kärleken vet jag ingenting om. Trodde jag visste. Ville veta. Visste nog men ville helst låtsas om som ingenting. Lättare att vara kär om man får skapa tinget man är kär i själv.
Men jag vill ju så gärna veta, säg mig vad kärlek är!
Jag som inte ens är kär i mig själv. Längre. Jag var nog det för ett tag sen. Tristess och vardag, kanske tröttnade jag på min egen spegelbild, alla rutiner... Eller var det kanske att det inte fanns några rutiner alls?

Vad är kärlek? Säg mig vad det är....

Knäck med apelsinchoklad!

2009-12-10T10:03:00.005+01:00

Igår kväll satte jag igång med knäcktillverkning och det hela slutade med att jag fick till en fantastisk variant av den annars lite uttjatade "vanliga" knäcken nämligen en knäckgömma med apelsinchoklad. Supergott!

Jag kokade ihop knäcksmeten efter vanligt recept:

2dl socker
2dl grädde
2dl sirap
en klick smör

I en annan kastrull smälte jag samtidigt mörk blockchoklad, som jag smaksatte med 1 tsk rivet apelsinskal och kryddade med lite kardemumma. Därefter droppade jag chokladen i varje form så det täckte botten men lämnade plats för knäcken.

100gr blockchoklad
1tsk finrivet apelsinskal
en touch av kardemumma

När knäcken kokat klart (jag föredrar riktigt hård knäck och då ska den vara mörk i färgen och uppgå i ca 160 grader, vattenbad är bästa testet för att se om den håller måttet) fyllde jag de chokladförberedda formarna med knäcksmet och lät dem stelna.

Resultatet blev en hård knäckkaramell med en chokladbotten som kryddar knäcken med apelsin och toner av kardemumma. När chokladen smält i munnen avrundas smakerna med gräddkaramell. Jag är mycket förtjust i godis som är uppbyggda i lager dvs. olika smakkombinationer eller konstistenser som växer fram under själva ätandet. Voila!

Voila! Paris alster

2009-12-09T15:13:00.007+01:00

Här är några av de alster jag gjorde på kammaren i Paris. Fick upp ögonen för tuschpenna som jag efterbehandlade med pensel och vatten. Resultatet är mörkt och hårt, gillart!

I mitt hjärta

2009-12-09T14:31:00.001+01:00

;)
(blog.yimmyayo.com)

Paris vs. Stockholm

2009-12-09T14:06:00.004+01:00

Vet inte om jag saknar eller om jag bara är glad över att ha fått se in i en annan värld, att ha vidgat vyerna en aning. Vet inte vad jag glädjs åt eller vad det är som gör mig varm när jag tänker på det. Blir bara glad när jag tänker på det.
Jag hade sett fram emot att få vara i Paris i december, se julskyltning och hur vackert staden glittrade av alla små lampor som hängts upp gränderna.
När jag lämnade Marais för två veckor sedan arbetades det febrilt med att hänga upp allt pynt i gränderna. Marais som var så vackert i sin naturliga prakt förvandlades sakta till bli enastående. Utanför de små butikerna stod mini-granar, glittrigt ris med rosetter och små tomtar. En låtsasvärld. För Paris är hårt. Men där i den innersta cirkeln var det vackrare än någon annastans.
Det gjorde lite ont att lämna trots att jag samtidigt inte vill något hellre. Mitt sinne var så inställt på att åka tillbaka direkt. Nu vet jag inte... Men hemma är bäst ändå. Och jag älskar faktiskt Stockholm... Även om det inte alls går att jämföra med Paris.

Ensamma själar

2009-12-03T13:21:00.002+01:00

Det som sker på gatan...

Staden Paris utmålas ständigt som ett romantikens högnäste med dess vackra miljöer sprungna ur renässansen. Arkitekturen, den grönskiftande floden Seine och det varma skenet som sänker sig över staden varje kväll bidrar till den romantiska bilden.
Paris är vackert vid första anblick, kanske en av de vackraste storstäderna i världen. Men allting har en baksida och så har även Paris.

När jag först kom till Paris såg jag just den vackra ytan, det slog mig hur överväldigande allt var, perfektionism, storslagenhet.
Jag vandrade en kväll genom ett glittrande Paris i skymningen, den varma septembersolen gjorde dagens sista smekning över de sandstensfärgade husen. Jag gick ner för det myllrande Champs Elysée med sikte mot det pampiga Louvren. Såg Eiffeltornet skymta fram. Hade Triumfbågen i ryggen och blicken fokuserad mot det en gång så revolutionära Place de la Bastille, jag svävade fram. Intrycken av det jag såg var så fantastiska att jag knappt kunde smälta det hela. Jag var i Paris, världens vackraste stad! Euroforin visste inga gränser. Jag hade tillgång till allt. Jag kunde göra precis det jag ville, bo fint, röra mig på alla platser där bemedlade och erkända hade förtur. Jag hade en biljett till toppskiktet, visserligen med tillfällig giltighet men ändå nog giltig med tid för att kunna njuta av det bästa. Vilket jag också gjorde, jag var inte sen med att ta tillvara på allt som kunde vara en fördel tillskriven biljetten. Paris var fantastiskt!

Men allteftersom tiden gick smälte långsamt den tjusiga fasaden, fram växte en känsla av kyla. En rå kyla jag aldrig känt eller sett förut. På gatorna låg människor under täcken och pappkartong. Nere i Metron trängdes förlorade själar med smutsiga fötter och trasiga kläder i hopp om att få tina sina kroppar i den stillastående kvavt heta luften nere i tunnlarna. På sina bara knä satt tiggerskorna med tomma pappmuggar och blicken sänkt ner i betongen. Förbi skyndade dryga, stressade människor, brickor i ett system där fokus ligger på att rädda sitt eget skinn.
Plötsligt stod jag mitt i smutsen och såg hur ensamma människor var i "en av världens vackraste" städer. Vad spelar arkitekturen för roll när alla mjuka värden lever på gränsen till melankoli?
På caféer och restauranger satt människor ensamma och drack sitt kaffe eller rökte sin cigarett. "Skönt" sa vi någon gång, här kan man vara ensam utan att vara konstig. "Inte som hemma" sa vi, där klassas man som konstig om man är ensam.
Nu funderar jag på om det verkligen var skönt? Är det ett sundhetstecken att människor sitter för sig själv i ensamhet? Att de är ensamma i sina hem utan någon som saknar dem eller ligger ensamma under en filt på gatan för att de inte hade något skyddsnät som fångade upp dem när de föll. Ingen som greppade tag i dem med ett: jag finns här och jag ska göra allt för att hålla i dig.

Vad gör man inte för att överleva, för att klara dagen...
I varje hörn, på varje gata i Paris finns någon som knapp klarar dagen, som inte lever för att få i framtiden utan som lever för att få för dagen.
De som har glömt eller kanske aldrig sett ett glittrande Paris, ett solbadande Louvren eller ett smaragdgrönt Sein. De som sett mörkret, känt den råa kylan som smyger sig på och lirkar sig in i märg och ben. De som har vant sig vid ensamheten och att överleva är att slå för sin överlevnad. Ta för att få. Tänja på gränser, leva efter principen att om inte du tar så gör någon annan det.

Jag tyckte mig se båda sidor fastän jag hade en biljett som kunde ha hjälpt mig till att förbli ovetandes. Anledningen till det stavas: ensamhet. Det var först när jag själv blev ensam jag kunde se, det var då karusellen stannade upp och kylan gjorde sig påmind.

När mina svarta fyndade vintage- kängor förde mig bakgata upp och ner förbi ensamma människor på caféer och i trappuppgångar. När jag passerade händer som sträcktes ut i hopp eller såg de som hade gett upp och inte ens tänkte be längre var allt plötslig så kallt. Hur jag än klädde på mig lager efter lager så kunde jag inte skydda mig från kylan, hopplösheten i en tunnelbanevagn fylld av håglöshet och grådöda ansiktsuttryck.

Mitt hår förblev tovigt för att jag inte hade någon anledning till att kamma det när jag steg upp på morgonen. Min fina lägenhet mitt i centrala Marais som biljetten köpt mig var bara en mörk grotta där det glittriga Paris kändes väldigt avlägset. Jag var En i den grå massan, en av dem som drack kaffe själv, en av dem som kände kylan piska min kropp trots ansträngningar att hålla den borta.

En immigrant, inte delaktig i systemet. Utanför, inte accepterad. Inte på grund av färg eller ursprung men ändå en pusselbit som inte passar in. Språklös, ensam och i det tysta.

Jag hade möjligheten att åka. Lämna allt och ge upp. Inser givetvis att det var en av de största fördelarna med min biljett. Jag behövde inte stanna i kylan, klara dagen, slåss för att överleva.
Jag kunde bara genom ett klick på internet boka en biljett och befinna mig “hemma” 48 timmar senare. Hemma där jag vet precis hur allt fungerar och där jag har en hand som alltid kommer vara i beredskap att fånga mig om jag faller, någon som finns där och hjälper mig om allt går fel eller om jag fryser.

Mörkret finns där med. Det är mörkt där hemma, men inte så. Mörkt på ett annat vis.

Där framme

2009-12-03T13:07:00.000+01:00

Där är målet. Så långt måste jag ta mig. Mycket kommer att hända på vägen. Jag ska dit!

Tänk om...

2009-11-24T16:10:00.003+01:00

Tänk om jag inte hade varit ensam och sjuk på ett hotellrum på rue Rivoli. Med svullna ögon efter tårfall och ett: jag ska bara sträcka mig efter pennan på skrivbordet... Tänk om datorn inte hade behövt laddas och sladden inte suttit i, min fot inte fastnat i den och datorn aldrig fallit ner i heltäckningsmattan. Tusen skärvor på min skärm som aldrig hade uppstått och datorn hade aldrig behövts skickas hem till Sverige igen. Tänk om det hela hade löst sig bättre och aldrig blivit som det blev. Be kind rewind...
Då hade bloggen fyllts av upplevelser från min vistelse i Paris. Bra och dåliga, allt hade dokumenterats. Kanske hade minnet varit lite mer glädjefyllt. Nu är det så lätt att se det som växte fram i takt med att den polerade ytan försvann, det som inte var lika vackert och glädjefyllt. Det som var äkta. Sanning, med som också gör ont att se och uppleva.
Nu måste jag skriva historien i efterhand. Det kommer börja i mörker och sluta i ljus.

La pluie

2009-09-01T20:07:00.002+02:00

Idag bestämde sig Gud för att gråta över Paris och det öste ner. Jag kände mig måttligt intresserad av att köpa ett paraply för 300 spänn och fick stå ut med att dränkas.
Livet som singelresenär börjar bli lite påfrestande redan, mest för att man får så konstiga tankar när man bara är med sig själv dagarna i ende. Pratar med mig själv i huvudet och skrattar åt kostiga detaljer som bara jag ser. Att jag har varit förkyld och isolerad har väl gjort sitt antar jag.

Men idag var jag alltså ute en sväng efter att fått nog av att ligga inne och hosta, känner mig på bättringsvägen och beslöt mig för att det var dags. Passerade ståtliga Louvren och tog en sväng i jardin du carrouselle. Framför mig tornade Arc de Triomphe upp sig och plötsligt skymtade jag Eiffeltornet i fjärran. När jag såg det fick jag en stöt i bröstet, det var en mäktig syn och någonstans innerst inne har det varit en dröm att få se denna pampiga skapelse. Allt är så pompöst här i Paris, det är ofattbart hur uppförandet av många byggnader har gått till.
Jag som har en romantisk bild av 1700-talets kungliga societetsliv har drömt mig bort både en och två gånger om hur livet skulle ha varit som societetsdam i Paris. Nu är jag här och det känns lite som att komma hem, trots att jag är här som fattig student i nutid.
Att vara fattig här är något man påminns om så fort man går utanför dörren, allt kostar verkligen. Jag som är bra på att leva snålt har ändå ställts inför utmaningar när en fika går på 80kr eller en flaska vatten och ett tuggummi kostar 30kr.

Mot slutet av min promenad blev jag tilltalad av en fransos, eftersom jag inte pratat med någon här sen i söndags tillät jag mig själv att språka en stund trots att jag ogillar situationen: främmande man tilltalar tjej på gatan. Han hade tydligen varit bosatt i Luleå och försäkrade mig om att han var hederlig genom att visa polislegitimation, vilket jag tolkade som en överslagshandling. Passade på att förhöra mig lite om vilka bostadsområden som är bra/ mindre bra eftersom jag är på jakt efter lägenhet för september. Fick några tips som bekräftade min research.

Imorgon är det inskrivning på universitetet, jag är lite skraj…

turistskorna på...

Dans la Paris

2009-08-31T15:14:00.007+02:00

Äntligen framme efter en av de obehagligaste flygningarna jag genomfört. Förkyld som jag är fick jag lock för örat när vi skulle gå in för landning vilket resulterade i en fruktansvärd smärta, tinnitustjut, samt ett förlorat balanssinne. När jag skulle gå av planet fick jag hålla i mig för att inte ramla ihop, känslan av att vara riktigt packad är en bra liknelse.

Åkte genom ett fantastiskt tjusigt Paris till hotellet (allt är så tjusigt här!) där jag däckade ihop totalt av förkylningen. Hotellet, la herse d'or (typ guldporten el liknande) är spartanskt och trevligt. Mitt rum är ca 5 kvm med handfat och utan toalett i området Bastille, vilket av det lilla jag sett är ett trevligt område med en del kommers.

Sedan igår em har jag hållt mig själv i karantän pga förkylningen som har varit ganska aggresiv, vågade mig ut på en lite promenad nu efter lunch och gick runt lite, såg bla. notre dame, men jag fick ge upp rätt fort. Hoppas på ett snabbt tillfrisknande så att jag kan komma igång med livet här. Vill helst se så mkt av stan innan jag börjar skolan nästa vecka.

Mon petit chambre

Seine

Notre Dame

Nu åker jag...

2009-08-29T16:38:00.002+02:00

Syns i Paris då!

Välkommen!

2009-08-26T10:41:00.005+02:00

Att ta avsked från sin omgivning är inte lätt, vem vill lämna vänner, hem, familj? Relationer till andra människor som man har byggt upp i förhoppning om att det ska vara för alltid. Relationer som har pågått under år av ens liv, dagar, timmar...
Men livet tar sina vändningar och situationer förändrar tillvaron, Vi kan kämpa för att bygga upp en stabil tillvaro, kapsla in oss själva och de relationer vi skapat i förhoppning om att inget ska förändras och att allt ska vara som det alltid varit.
Jag ska åka bort från min tillvaro nu, det är inte under en lång period jag ska vara borta i jämförelse med hur länge jag varit i denna trygga tillvaro som jag har skapat. Ändå så är det en enorm förändring jag står inför, det är som att flytta hemifrån, lämna alla vänner, lämna den man har delat sitt hjärta med hela sitt tidiga vuxenliv, lämna allt man vet något om. Plötsligt är allt bara upp till mig, det jag bär med mig i mitt inre. Min tillvaro är inte längre det som räknas när det kommer till vem jag är, nu är det bara jag och mitt inre, inget mer.
Och det är skrämmande men samtidigt helt naturligt. Jag tycker det känns spännande och omvälvande för att jag inte vet vad som väntar bakom nästa hörn.

Kanske borde man inte kalla det avsked, kanske är det snarare ett välkomnande till det nya?

P A R I S

2009-08-21T21:57:00.006+02:00

Imorgon blir det avskedspartaj innan jag drar till Paris.
Hela veckan har varit SM i avsked. Middag med M&M i tisdags, franska delikatesser, rött vin och gamla minnen. Onsdags: vin i Humlan på en bänk, prat om kärleken, sen gräsfolket/Kåken kärlek, dans, glädje, avslut. Torsdags skönt sensomarhäng vid vattnet med M sen middag med fanatstiskt välsmakande hemlagade vårrullar. Och imorgon blir det som sagt sista kvällen STHLMbyNight med de jag gillar mest. De som varit min trygghet, min glädje och som jag kommer att sakna när jag är långt hemifrån på egna ben.

Skogshuggare Jenny

2009-08-21T21:54:00.002+02:00

Prillan sitter där den ska, flanellet är på, ut i skogen ska vi gå...

Drömvärld

2009-08-18T11:24:00.004+02:00

Tiden rusar fram. Allt snurrar fortare än vad som är logiskt, fortare än vad som är bra. Jag hänger med, har inget val, ingen vilja, följer bara med. Känner mig levande men samtidigt helt utan kontroll, har aldrig känt så. Allt har tidigare varit uppstyrt, förutsägbart. Nu vet jag plötsligt ingenting. Det skrämmer mig inte men det tar på krafterna, att vandra i ovisshet, att aldrig veta vad som kommer bakom nästa hörn. Samtidigt har jag fått berättat för mig, från de som vet, att det är så livet ska se ut, det kallas att leva. Tyst tänker jag för mig själv: har jag då inte levt, tänk vad jag måste ha missat när jag inte levt!? Kan man leva utan att leva?

Men jag vet ju samtidigt att det inte är sant, ytan är inte alltid det samma som helheten. Allt är ju relativt. Och som jag har levt...

Semester

2009-07-27T11:13:00.013+02:00

Min sommarpaus från bloggen har varit välbehövligt, långsamt har skrivlusten kommit tillbaka från att ha stått på noll. Italien, skärgården, västervik, glädjerus med vänner, efterfester och nattliga bad på reimersholme, allt har utgjort en perfekt sommar, kanske en av de bästa!
Snart bär det av till Paris med allt vad det kan tänkas innebära, jag längtar och är livrädd på samma gång..

.

When love takes over

2009-07-27T11:11:00.000+02:00

Nära

2009-06-10T09:21:00.002+02:00

Soon Italy!

2009-06-08T20:59:00.003+02:00

Har helt kommit av mig i skrivandet, alla krafter har gått åt till studierna, resterande tid har lagts på att glömma allt plugg dvs. att ha kul, därför har de inte blivit lika mycket tid framför datorn.
Snart bär det iaf. av mot Italien. Det blir sol, bad och drinkar med girlsen, ska bli riktigt kul! Sen väntar en hel del att styra upp inför hösten och Paris.

Veckans tema:

Stevie Nicks

2009-06-08T20:58:00.000+02:00

Tjesnack i bersån

2009-06-03T13:48:00.006+02:00

Vi hade en underbar grillkväll i solnedgången.

Massa mat och tjejsnack

Harry var den enda närvarande som tillhör det andra könet ;)

Historierna avlöste varandra

Istanbul

2009-05-25T20:27:00.015+02:00

Utsikt från terassen, blå mosken

solnedgång över Sultanhamnet

Bröd, bröd och åter bröd..

turkish delight

doftande kryddbasaren

strömming, moskèer och hav..

lyx vid Bosporen

Solnedgång över Istanbul

Nöjesmecka Nisatasi

Mot Istanbul

2009-05-16T23:45:00.003+02:00

Tjoho! Nu väntar snart en vecka i Istanbul med vad staden nu har att erbjuda, ser fram emot det fantastiskt mycket. Ännu mer när jag kastar ett öga på TV:n som står på och beskådar det värsta spektaklet a la Eurovison. Tuttar, tuttar, vind i löshåret, glitter och volanger, apkonster på scen och frukansvärd musik. Jag minns att det var årets höjdpunkt när jag var mindre, såg fram emot det veckor innan och laddade kvällen med mat och läsk. Nu vill jag snudd på att kräkas när jag ser det. Funderar lite på när jag kan tänkas ha tippat över till att tycka att mainstream och folkligt är något väldigt fult, plötsligt tål jag inte svennebanan och populärkultur, vill bara att det ska vara speciellt och annorlunda.
Skriver allt mer sällan på bloggen, tyvärr känns det som ett urtvättat fenomen med alltför negativa effekter. Alla skriver på sin blogg, alla exponerar... kanske är det dags att dra sig undan. Kanske får jag en ny infallsvinkel i Istanbul, vem vet?

Tatto

2009-05-08T08:49:00.002+02:00

Är sjukt sugen..

Love Story

2009-05-08T08:29:00.004+02:00

Halkade in på Story hotell igår där det var någon slags invigning/ Levi's-mode-viärallaibranchen- partaj. Hade länge velat gå dit och kolla in baren eftersom det har snackats så mycket om att den är så snygg. Men istället hamnade vi alltså en trappa upp, på gården. Det hela kändes mycket Danskt med tegelbeklädda innegårdsfasader, lite upphängda lyktor, ganska spartanskt inrett. Precis som en riktigt bra innergård ska vara. Det fina är även att detta är en innergård som man verkligen kan festa och skräna på utan att störa grannarna, det är ett undantag i Stockholm. Det bjöds på Maia Hirasawa live, billig öl och heta mingel själar.

Åhh, vad söt!...?

2009-05-02T17:33:00.006+02:00

Kan ju ta och berätta lite anekdoter ifrån torsdagens bravader. Vi var på hemmafest på Surbrunnsgatan med ett kylskåp fyllt av red bull, har nog aldrig varit så pepp inför att dra ut som jag var efter att ha blandat ett antal glas rosé med red bull. Sen drog vill till Kåken i vanlig ordning. Vid första anblick kändes det lugnt i jämförelse med förra helgen men det dröjde inte länge innan stället var packat och vi likaså. Någon kom över Jonas Åkerlund m sällskap's övergivna vinglas och höll hårt i dem hela kvällen, tydligen var känslan av att dricka ur samma glas som en "kändis" väldigt stort för en norrlänning. Alla i sällskapet fick någon slags raketfylla och spårade på sitt egna personliga lilla vis, alla odrägliga på sitt sätt.
Efter det drog vi till Spy Bar och gubbrummet. Väl där stötte vi på Kleerup som stolt vevade med ultraljudsbilder på sitt ofödda barn och någon i sällskapet höll inställsamt med: ååh vad söt! En sec. senare var han i vilt slagsmål, kanske var det någon som inte höll med, vad vet jag!? Bråket ebbade ut och vi fortsatte festen. Ytterligare en stund senare hör jag mig själv utbrista till ovannämd slagsmålskämpe: -NAAJS PINK SHOEES!! YEZZ YEZZ på bästa engelska/rysk-svenska brytning. Kan förstå att kille gick hem efter det.
Så kan det gå till en kändistät natt i Stockholm.

sommaren börjar nu

2009-05-02T17:04:00.000+02:00

Du och jag i världen

2009-04-29T00:22:00.005+02:00

Det var länge sedan nu... Vi har nästa glömt hur det var, du och jag tillsammans. Vi och inga andra, vi mot världen. Mina ögon som bara ser dig... lyssna, andas, smaka.
Men så kanske vi blir påminda... Ja, jag tror nästan det.
Idag kom lyckan tillbaka för första gången på länge, det kan nog bli bra det här ändå. Bara lite tid, äventyr och intryck. Jag blev lite misstänksam efter lyckans första rus, tänkte: men allt som har hänt då, kan vi bara glömma? Men ja, jag tror nästan det, du och jag igen, ut i världen...
17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24

Konstantinopel

2009-04-28T14:50:00.002+02:00

Har en dröm om Istanbul, där det myllrar av doftande kryddmarknader och mosaik tempel, där solen sakta dränker sig i Bosporens glittrande djup. Böneutrop och äppelté, vattenpipa och meze. Nästa land till EU, där Europa möter Asien, inte som väst, kanske mer som en blandning av allt. Vill undersöka, se och andas staden som är ett historiskt mästerverk.
Kanske får jag?

Ebay eller Ebajs?

2009-04-28T14:33:00.002+02:00

Hämtade jackan idag och vet inte riktigt vad jag ska tycka. Den är lite rolig men är på tok för orange för min smak, funderar på om det går att bleka den i solen. Trots att jag vann auktionen med 12 dollar så blev det dyrt med frakt och allt, ca 400 kr. Dessutom så är den vintage-myass, den skriker nyproduktion med uppsåt att se vintage ut. Iaf så kommer jag garanterat vara ensam om den haha. Kanske funkar i Paris i höst!?

2009-04-15T16:41:00.002+02:00

Samma skinn

2009-04-13T10:39:00.005+02:00

Jag vaknar av dunder och duns, tunga fötter som klampar där nere, skyndar, fort fort. Jag suckar och borrar ner huvudet i kudden. Önskar innerligt att jag kunde somna om men stressen har redan gjort mig klarvaken. Jag håller andan och låter bristen på syre göra min hjärna seg. När jag släpper ut luften blir det fuktigt och varmt, håret klibbar fast på kinderna och jag får känslan av att vara fången i ett fiskenät. Jag lägger mig på rygg och stirrar tomt i taket, vänder på huvudet och tittar bort mot din säng som står gapande tom, uppriven och sargad. Det finns något sorgligt i en tom säng, tänker jag. Dess främsta uppgift är att förvara en varm sovande kropp, att utgöra en mjuk värmande plats för återhämtning. Men utan kroppen fyller den ingen funktion, den står bara där tom och värdelös.
Jag minns i början, när du och jag möttes och jag höll dig i min famn i just den sängen. Sommarnatten gjorde våra kroppar klistriga och det var svårt att avgöra var jag slutade och du började, vi var som ett och samma skinn. Du var så skör men det gjorde inget för i min famn var du trygg. Jag strök dig långsamt över håret och visste inom mig att jag skulle ta hand om dig, jag skulle älska dig över allt annat. Du mötte min blick och viskade tyst - 'jag kommer aldrig att träffa någon som dig', som att det var sista gången vi sågs. Jag svarade sturskt; nej, det kommer du inte, det finns ju bara en av mig och en av dig och vi är båda unika. Så log jag, men jag hade glömt att du var så skör och du blev rädd av mitt spelade övermod, du såg på mig med oro en kort sekund sen slappnade du av när du kom på att det bara var jag.
Nu stirrar jag på din övergivna säng, du har för länge sedan stigit upp och lämnat den åt sitt öde, mig med. Vi är inte längre ett, nu är vi två som innan vi möttes. Jag är mitt skinn och du är ditt och luften skiljer oss åt. Att älska över allt annat är svårt när avståndet är så stort och jag vet inte när det hände men någonstans kom jag på att jag också ville bli älskad över allt annat. Det var ombytta roller och jag var inte längre så stark som i början.
Tunga steg i trappan, jag hör hur du skyndar upp och jag sluter mina ögon fort. Du öppnar dörren och stiger in, går fram mot min säng och faller ner på knä. Så petar du lite på mig, som ett sommarbarn på stranden som funnit en uppspolad manet. Jag knorrar lite och låtsas vakna. Så är du där, framför mig, ler och tindrar med dina oceaner till ögon och jag som hade glömt blir påmind om vad det var jag ville älska för evigt.

Suspekta köp

2009-04-12T11:42:00.005+02:00

Senaste tiden har jag införskaffat en del märkliga kläder. Som vanligt när våren kommer blir jag schizofren i min klädsmak, en del av mig dras till neonfärger och känslan av tacky i St Tropez, en annan del strävar efter att vara 70-tals hippie, tänk festival och vintage. Båda stilarna är tämligen svåra att kombinera. Det brukar sluta med att det jag köpt slutligen inte är något jag kan stå för och därför inte helst vill spöka ut mig. Nu tycks jag ha inlett denna säsong med att inhandla två stycke bikinis: en i chockrosa med volanger och (!) guld, en vit med (!) paljetter, definitivt tacky i St Tropez. Ett stycke 60-tals mockajacka från ebay (!) stl 10 (det blir en suprise att se hur den sitter). Igår fick jag dessutom slå mig själv på fingrarna för att jag var extremt nära på att köpa en truckerkeps med texten: "Kill em"på. Personlighetsklyvning på högsta nivå. Jag försöker tänka på miljö och lågkonjunktur, att inte spendera osv. men viljan att klä ut sig och bli någon annan är så stark. Somliga byter frisyr, jag vill gärna byta stil. Får ofta höra att folk inte känner igen mig för jag alltid ser annorlunda ut, varje dag är en ny Jenny, man vet aldrig vad det blir.

Cepe eller jacka? Ingen vet

Påsk

2009-04-10T20:45:00.003+02:00

Jaha, så var det påsk igen. Fint väder, vårkänslor och en massa mat, vad mer kan begäras.. eller? Alltid är det något som saknas, något som hade kunnat vara annorlunda, kanske inte bättre men bara på ett annat sätt.
Jag har gått in i en ny fas: skola och hårdträning. Har sprungit två dagar i rad och idag blev det en mil pga att jag sprang fel och vilse i skogen. Fram och tillbaka, upp och ner, mot slutet trodde jag att jag skulle kräkas och benen var spagetti. En intressant upplevelse, någonstans föddes en tanke om att springa marathon i Paris. Inte vet jag.. men tanken är född. Voilà

Ställen du vill undvika

2009-04-04T13:25:00.002+02:00

little miss sunshine

2009-04-02T19:50:00.003+02:00

Det bjöds på ett fantastiskt vårväder och vi tog tillfället i akt att gå på långpromenad till Djurgården. Vi stannade till på café blå porten och där sken solen som aldrig förr. Efter promenad och fika tog jag båten till Slussen där jag slank in i en tygaffär och givetvis kom ut med en massa omöjliga projekt. Det är samma sak varje år, jag får symani. Märkligt.

blå porten

Linn och Satiye

Värme

2009-03-30T22:44:00.009+02:00

Drömmer om sommaren, tänker på solvarma klippor och salta bad. Solnedgångar och grill på skäret. Snart är den här, som jag längtar.

Clubmasters

Ljunggrens

2009-03-30T12:04:00.007+02:00

I fredags slog vi klackarna i taket på Ljunggrens, grym musik och jag bjöd bla på dansnummer till Beyonces "all the single ladies" tills alla runtom stirrade med skräckblandad förtjusning och mitt sällskap fick skrattkramp.

familjärt

2009-03-27T15:32:00.001+01:00

Kom att minnas gången då jag var och såg Warren G med.... min Pappa. Kändes inte helt klockrent att lyssna på fuck och pussy med en 50-talist.

Den där Emil

2009-03-27T13:14:00.004+01:00

Vi hittade en plånbok i Värtan för några helger sedan. Emil 17 år hade slarvat till det och där låg den på marken innehållandes 900 spänn plus id-kort. Summan antydde barnbidraget och platsen en liten båtresa till Tallin. Att lämna den till polisen visade sig vara långt mer omständigt än vad jag hade tänkt mig. Polisstationer växer inte på träd i Sverige, inte ens i Stockholm. Ofta ligger de på udda bakgator som det inte går att hitta till och när man äntligen hittar så har de STÄNGT! Efter två försök och ganska mycket möda och energi kände jag mig irriterad över att den där Emil inte kunde hålla rätt på sina saker. -han får skärpa sig! muttrade jag för mig själv vid tredje inlämningsförsöket.
Idag damp det ner ett brev och med ens så var allt värt mödan.

Vackra stad

2009-03-27T12:54:00.006+01:00

Igår laddade jag batterierna efter tentan med en härlig egodag. Gick en lång promenad i vårsolen och njöt av Stockholm. Därefter spenderade jag några timmar på Centralbadet med simning, bastu, bubbelbad och ansiktsmask. Efteråt kände jag mig som en ny människa.
På kvällen blev det våfflor med glass och sylt samt snack om Italien.

Huvudbry

2009-03-25T15:48:00.002+01:00

Så var det dags för tenta igen. Ångest!

Vår

2009-03-23T11:06:00.008+01:00

Naturens första andetag efter vintern. Pigga småfåglar och årets första knoppar redo för att slå ut i all sin prakt. Varma solstrålar mot husväggen och blå himmel. Tystnad och lysande stjärnhimmel i mörkret. En plats för stressade storstadsbor att bli påminda om det lilla men mycket viktiga i livet. Den eviga hetsen på konsumtion och karriär blir avlägsen, här spelar bara naturen roll.
'Marrakech'

Ser ut som en luffare som sig bör på landet. Gillar känslan av att få gå in för att vara så ostylish som möjligt vilket annars är en dödssynd i Sthlm.
Det bjuds på Fågelsång

Paris

2009-03-20T14:34:00.003+01:00

Vill åka nu nu nu... Meh det är ju 5 månader kvar och jag är redan så peppad. Har boende på G i Marais som jag hoppas på, bara inte hyran är för hög. Skönt att få ha sitt eget, 25 kvm mitt i smeten. Som Gamla stan typ, sweet!

Allt men inte detta!

2009-03-19T11:11:00.003+01:00

Kloningsmode vet inga gränser, snart kommer en tjej nära dig att bära dessa. Och min mage vänder sig när jag ser det. Fyy fan vad fult det är. Blöjbyxa i karamellfärger är vad det är. Ingen, INGEN! kan passa i detta. Inte ens ursprungsbärarna från mellanöstern.

Kids

2009-03-18T17:23:00.003+01:00

Idag har jag jobbat på förskola med små busfrön. Det var en närmast surralistisk värld att befinna sig i, eftersom jag aldrig tidigare har arbetat eller haft hand om barn var det en helt främmande miljö för mig. Först kände jag mig som en klumpig och tafatt jätte i kontrast till minimöbler och snabba små fötter. Men snart fann jag mig själv lekandes och plötsligt visste fantasin inga gränser. I vuxenvärlden är allt grundat på regler om hur saker och ting bör vara, barnen måste också följa gränserna till viss del men deras fantasi är ännu inte påverkad och inskränkt, det är ett intryck för mig som känns befriande.
Efter 3 timmar utomhus med kurragömma och kull var min energi slut, sen blev det lunch. Min bordsdam förklarade halvvägs in i lunchen att hon skulle gå på toa och kissa. Efter ca 10 min undrade jag vart hon tagit vägen och avbröt mitt ätande. När jag kommit halvvägs mot toaletterna hör jag ett lätt irriterat och bestämt: -Jaag är fääärdig nuuu!!! Jaha, kan du inte torka själv då? -Ne ne ne för för för jag har kissat OCH bajsat lite. Sen återgick vi till maten efter avklarad procedur och det slog mig hur naturligt allt hade fallit sig.
Efter avslutad lunch rusade resterande 10 ungar mot toan och jag höll mig lite i bakvattnet måste erkännas.
Eftermiddagen ägnades åt pärlplattor, ritningar och gos. Några var kramiga och andra visade uppskattning genom teckningar och gåvor.

Styr kosan...

2009-03-17T21:25:00.004+01:00

mot Italien i juni. Far med norrländskorna till Amalfikusten, Sorrento och Capri. Vin, värme och salta bad. Längtar!
Sorrento
Capri

Vitt nu och vår sen

2009-03-15T21:23:00.007+01:00

Våren är på ingång, äntligen! Jag har i och med detta tagit en välbehövlig paus från den hektiska tillvaro i mitt liv som har existerat höst och vinter. Nu måste batterierna laddas inför kommande sommar och höst. Film och mat är det enda som gäller.
I fredags såg vi Milk, idag blir det slumdog millionaire.

Plötsligt har jag sett allt ur ett annat perspektiv och jag gillar utvecklingen!

Mellan dröm och verklighet

2009-03-11T14:21:00.004+01:00

Hur många dagar, veckor, månader klarar man med obefintlig sömn? Var kommer energin ifrån ställer jag mig frågande. Timmar av tankar om ingenting. Men något måste jag ju slumra, får höra för andra gången på kort tid att jag har pratat i sömnen. Själv tycker jag inte att jag har sovit, svårt att veta vad som är verklighet. Dröm är ju någonstans emellan. Men om jag nu har sovit kan det inte vara många timmar.
Minns att jag sov en hel natt i julas, i förrgår var första gången efter det som jag vet att jag sov en hel natt. Då hade jag tagit ett piller och mindes bussresan i Thailand där vi gick till apoteket och gestikulerade fram 'sova' och damen bakom kassan gav oss två blåa piller utan innehållsförteckning. Vi satte oss på 14 timmars bussen som skulle ta oss ner mot söder, svalde pillret och väntade spänt på att något skulle hända. Vi kände ingenting, väntade och väntade men inget hände. Tropiskt landskap svischade förbi utanför fönstret och luftkonditioneringen var smärtsamt påtaglig. Långsamt flöt dröm och verklighet ihop tills sömnen gjorde sitt intåg. Vi blev plötsligt väckta efter vad som bara kändes som en liten stund och uttvingade på en bullrig nattmarknad för att alla skulle äta. Jag var sjukt trött och ville bara sova, kände stor ilska över att inte bara få vara. Ville slippa blått neonljus och friterade gräshoppor.
Sen fick vi gå ombord igen och sömnen infann sig fort. En stund senare blev vi väckta igen av en thailändsk gäll röst som sa att vi var framme. Fattade ingenting, skrapade ihop väskor och ramlade av bussen mitt i ingenstans. Höga berg tornade upp sig, regnskog och ett plåtskjul. Min första tanke var: nu har vi blivit lurade, hur ska vi ta oss härifrån? Sen kom ilskan, fan, fan, fan. Allt var så dimmigt, marken var tuggummi och jag blev så irriterad över att allt var så segt. Vi släpade oss mot skjulet som visade sig vara en: suprise! turistförmedling. Enda sättet att komma därifrån var att boka hotell. Jag var sjukt misstänksam och på gränsen till nojjig över att vi blev lurade, så pass att det nästan blev bråk med förmedlaren som tyckte att jag var den svåraste turist han någonsin mött att övertyga om att de var seriösa. Well.. Tillslut tog vi bara något och fick åka lastbilsflak till ett hippievandrarhem som låg i en dunge. Spindlar, tusenfotingar och handfat byggt av bildäck och snäckskal utgjorde rummet. Ägaren av vandrarhemmet var 160 cm lång med lika långa rastaflätor, en miniatyr av Bob M.
Kl var 8 på morgonen och vi hade rest 14 timmar utan att det hade märkts, plötsligt stod vi där i ett djungellandskap med Bob M och insåg att det blå pillret hade sett till att våra medvetanden hade varit på annat håll. Mellan dröm och verklighet.

Paris

2009-03-11T10:40:00.003+01:00

är bokat..

mot hösten bär det av!

Aha!

2009-03-08T18:26:00.001+01:00

Fantastiskt enkelt men ändå så mitt i prick!

Människans psyke

2009-03-04T11:47:00.005+01:00

Jag kanske är tålig men så psykotisk tycker jag inte Requiem for a dream var, därmed inte sagt att den passerad obemärk förbi.
Filmen handlar om beroende, i alla dess former. Kanske är det vanligt att man relaterar till begreppet beroende i form av missbruk; alkohol, droger eller andra dekadenta vanor som man inte kan styra över. Men beroende är ju något som genomsyrar alla människors vardag på olika nivå. Relationer, invanda mönster som man inte reflekterar över och som man inte kan upphöra med.
Filmens huvudtema är beroende i form av droger och hur detta sakta men säkert bryter ner filmens karaktärer. Men till grund för drogberoendets utveckling finns små subtila vanor som påverkar och förebygger upptrappningen av det "tunga beroendet" med droger. Kanske kan man tro att man är ren och lever sitt liv utan att vara slav under vanor. Men ska man hårdra det så är vi alla beroende av något. Intressant att reflektera utifrån detta i relation till frihet. Kan en människa vara fri och hon ständigt är beroende?

En film som däremot verkligen tar sig in under skinnet och är psykiskt påfrestande är Tarsem Singhs "The Cell", som handlar hallucinatoriska resor in i en seriemördares sjuka psyke. Efter att ha sett den vet man varken in eller ut, dröm eller verklighet, bra eller dålig.

Requiem for a dream

2009-03-03T11:48:00.003+01:00

I olika sammanhang har filmtiteln 'Requiem for a dream' dykt upp, filmen har i samtliga fall omtalats som "en av de hemskaste", "vidrigaste", "störda" m.m filmer dessa olika personer har sett. En psykologisk påfrestande historia om människors förfall. Givevis måste jag nu se denna film. Har sett de första 3 minuterna och redan fått gåshud, börjar ana att dessa recensioner kan komma att stämma.

Eko

2009-02-25T21:22:00.004+01:00

Vägen till att finna sig själv är lång, väldigt lång. Och ensam. Här sitter jag nu, vet inte mer än förr men är absolut mer ensam. Men visst det blir vad man gör det till och i dessa dagar har jag nog dragit mig undan en del. Ska man förändra något så ska det göras fullt ut, därför har hela veckan gått i förändringens tecken. Nytt liv och ny livsstil. Har försökt vara hälsosam, bryta alla vanor, gamla som nya men nu kommer smällen av att jag försökte ändra allt på samma gång. Det kanske kan liknas vid ångest, när ens inre är ett eko som aldrig vill tystna. Slutligen tröttnar man på upprepningen men hur hejdar man den? Vem kan fånga ljudet?
Jag minns sommaren, känner samma känsla nu som då. Så ensam. Jag vet vad jag bestämde då och att jag blev lycklig efter det. Lyckan räckte fram tills nu, då förändrades det igen... måste försöka hitta tillbaka dit.

To many dicks on the dance floor

2009-02-19T21:04:00.007+01:00

Alla kan drabbas av obalans så även utelivet. Ett fenomen som ibland uppstår och jag funderar lite på varför, men jag antar att det bara är cykler. Kvinnocykler, lönecykler eller bara osynk mellan könen. Hursom, det har hänt att att jag och väninnor har vid utgång hamnat på ett ställe som just den kvällen har obalans i form av: to many dicks on the dancefloor. Man kommer in, hänger av sig, beställer något och dricka och börjar prata/ dansa lite med kompisarna och innan första sippen på drinken är tagen är man omringad av det andra könet likt flugor på en sockerbit. Sen är kvällen förstörd, inte en lugn stund och definitivt inte något utrymme för dans. Jag minns speciellt ett tillfälle då jag och mina vapendragare i ung ålder skulle slå klackarna i taket på Oxid, ett ställe då med skön blandning av människor och alltid med stämningen på topp. Just denna kväll var det dock obalans, det var vi tre tjejer och resten av lokalen bara dicks. Vi blev omringade, det battlades i dans, knuffades och skuffades. Det bildades ringar runt ringen, då förstår ni kanske atmosfären. Det var ohållbart och vi sökte febrilt efter en utväg. Vi fann ett utrymme i lokalen som inte befolkades av någon, ETT och det var bardisken. Vi tittade på varandra och lät blicken tala, i nästa sekund svingade vi oss upp på disken och under oss flockades dicksen i en massiv klunga. Någon applåderade, en annan visslade, en försökte ta på våra ben men ingen kunde trycka sig emot oss! Vi var fria!! Vi dansade på bardisken, låt efter låt och slapp ha obalansen tätt inpå. När det blev dags att kliva ner från disken var det som att stiga ner direkt från himmelen. Klungan särade på sig och ingen vågade längre göra närmande, vi hade blivit upphöjda! Så lämnade vi dicksen åt deras öden och vandrade sakta hemåt i natten.

jag skiter i

2009-02-18T20:41:00.003+01:00

En månad hann passera innan orken tog slut, En månad! Politisk teori är åt helvete. Jag har annat att tänka på, vem bryr sig om Rousseau och Marx!!? Tror inte att jag är ensam om känslan: -Ähhh jag skiter i!!

Arkivering

2009-02-18T13:40:00.005+01:00

Jag drar en kliché och hävdar att musik är livet. Problemet är bara att flödet är så stort att det inte finns en chans att memorera allt man kommer över. Men eftersom musik är livet måste jag spara det någonstans. Detta är således inte ett försök att skapa en musikblogg utan bara hamstring för eget bruk.

http://www.discobelle.net/music/Timbuktu_-_6an.mp3
http://www.discobelle.net/music/01_Fly_Fresh.mp3
http://www.zshare.net/audio/55718182ce349b82/

Mot solnedgången

2009-02-17T17:32:00.005+01:00

Jag behöver det här just nu, strand, sol och hav. Leka lite hippie och ta dagen som den kommer. Tyvärr räcker nog bara pengarna till Ringvägen men om vi smörjer in oss med cocosolja och blandar fruktiga drinkar kanske vi kan lura oss en lite stund.

Ytterligare en låt som får mitt hjärta att slå lite hårdare...

Heart

2009-02-15T14:05:00.006+01:00

Jag fick välja... och mitt hjärta slog. Som det slog. Nu känner jag mig matt och nästan tom. Varför ska det slå så hårt? Det gör ont att leva.... men bara om man ramlar och slår sig. Då får hjärnan ta vid och bekymra sig över hjärtats vilda leverne.
Men bekymmerna är så många att hjärnan inte orkar med utan tackar för sig och överlåter det hela till hjärtat. Och då slår det igen. Som det slår... Om det är bra eller dåligt vet ingen.

MyStyleYesterday

2009-02-14T11:32:00.001+01:00

Om jag får välja ikväll..

2009-02-14T11:24:00.000+01:00

så vill jag dansa till denna, den får mitt hjärta att slå lite fortare.

Kvicka bär

2009-02-14T11:13:00.005+01:00

Ett lite tips: köp inte Euroshoppers Hallon, de blixtrar i micron. Jag misstänker att jordarna i Serbien kanske inte är de bästa.

Björkskog

2009-02-11T11:11:00.002+01:00

Jag längtar efter en björkskog hemma.

Upplyftande

2009-02-10T15:24:00.004+01:00

Hade en riktig skön måndagskväll igår med jobb på hof där jag blev liknad vid Faye Dunaway, fotad hela tre gånger (!), tilldelad komplimanger och blev erbjuden jobb. Konstigt men kul.

Efter det blev det, skönt häng i Obaren där vi utbytte låtlistor och spelade pingis. Det blev mycket snack om just musik och det var riktigt uplyftande, jag fick total inspiration till att gå hem och kamma internet på musik. Jag kan bli lyrisk över inspiration, jag får en sån kick när jag möter människor med specialområden som har en förmåga att förmedla det till omgivningen.

ThoseJeansSoDamnNice

2009-02-10T15:01:00.003+01:00

En klädkombination som funkar, både för mig och för omgivningen tydligen. Slappt, skönt och tydligen så rätt i modevärlden. Blev bland annat erbjuden jobb igår tack vare outfiten. Får nog ha på mig detta varje dag.

Nya ögon

2009-02-06T21:13:00.004+01:00

Nya bågar har jag med. Tyvärr är det som att titta genom ett akvarium eftersom det visade sig vara ngt fel på glasen. Ska gå med dem på måndag. Jag har lite dålig karma just nu..

Fii fan

2009-02-06T21:01:00.004+01:00

Var hos frissen igår igen för att "ordna" till Belindas verk, tre timmar med toning, nya slingor, pigmentering, inpackningar och ojande. Återställaren var en RRR (rivig röktant med rött hår) som minsann hade jobbat i 20 år och var i behov av bekräftelse att hennes "räddning" av mitt hår gjorde saken bättre. Det tyckte inte jag direkt. Vet inte vad som var värst, att vara blonderad i hårbotten med blonda slingor eller att vara rödhårig i botten, blonderad på det och sen askgrå/grön i topparna..?? Björn Axén managern var tillmötesgående men ville ändå inte ge tillbaka pengarna utan dealade till sig att jag skulle komma tillbaka om 6 veckor och göra en färgning till. Jag orkade inte ta någon diskussion men det kändes fel. Jag gick dit med en fin hårfärg och jag ville göra slingor, vad fick jag? Jag fick ett sönderblonderat hår som de sedan försökte färga tillbaka till min ursprungliga färg men som misslyckades. Jag betalade 1800 kr för detta. Vad är logiken i det? Många nära och kära har tyckt att håret har varit fint, dessa har inte sett det på nära håll vill jag lova. I närbild ser det vidrigt ut. Aldrig mer frisören och aldrig mer Björn Axén!

It's a keeper

2009-02-04T22:57:00.001+01:00

Bale i högform, känslorna svallar i takt med musiken.

Ofrivilligt blond

2009-02-04T12:36:00.007+01:00

Var hos frisören från helvetet igår, Belinda. Skulle göra lite slingor och kom därifrån sönderblonderad och randig. Försökte döva det med två glas vin men när jag steg in på toaletten hemma och såg mig själv kom tårarna. -Jag ser fördjävlig ut i håret!! hulkade jag fram. Sen gick jag till sängs och kunde som vanligt inte sova. Gick upp kl tre för att mötas av mig själv i spegeln som ett farstaglitter på vift. Då sprutade tårarna igen.
Härligt randigt a la 90-tal

L.S

2009-02-02T10:02:00.002+01:00

Jag lever just nu kontrasternas liv, en vanlig dag är som att sitta i världens högsta bergodalbana som åker upp o ner. Tvära kast i allt. I lördags var jag på en skämtsam promenad, åt lunch, gick på stan. Sen åkte jag på förfest hos Maria där det diskuterades feminism och sexualitet. Gick sedan till förfest nr.2 där det kort och gott diskuterades snoppar (varför krångla till det?) Efter det, taxi ner på stan med Danio (F telefonbok är som hämtad ur den grekiska övärlden det är, Patos, Naxos, Dinos osv.) In på Sturehof, upp i O-baren, folk folk, mingel mingel. Söndag upp, mer död än levande, fika med girlsen och gå igenom kvällens händelser. Hem till M.F igen och gruppslappa... prata mer snoppar, ämnet vet tydligen inga gräser, jag blir överaskad varje gång att det alltid finns mer att säga om saken. Sedan världens fetaste pizza på det och godis.
Hem, prata om framtiden.

Vägen

2009-01-31T00:21:00.004+01:00

Hela nio dagar sedan jag skrev, bloggen är inte längre min närmsta vän. Bara ibland, som nu.

Såg just en väldigt tragisk film, Revolutionary road. Den fullständigt slaktade tron på att evig kärlek existerar. Mot slutet föll mina tårar och gjorde mina kinder till ett droppande vattenfall. Jag vill ju ändå tro på kärlek, men jag tvivlar. Är det kanske så att alla blundar och om man inte blundar tillräckligt hårt tvingas man bevittna att illusionen om att evig kärlek, om lycklig kärlek inte existerar? Vad gör man när man ser? Förnekar man då och ser till det förflutna? Varför vara så tapper trots olycka? Varför försöka leva drömmen som någon annan skapade men som tycks vara omöjlig att leva upp till?
Det sista som lämnar en människa sägs vara hoppet, så vi tror och hoppas på att det finns där ute, att det kommer att gå vägen, att vi kan bli lyckliga. Hoppet är så starkt att det driver oss till att försöka gång på gång, i resten av våra liv. Och kanske, för stunden får vi uppleva den kärleken och inbilla oss att detta kommer vara för evigt. Om vi får det kan vi leva på det i nöd och hoppas på att det ska komma åter i lust.

Allt finns för alla

2009-01-22T11:38:00.001+01:00

Letar på blocket efter teakmöbler och liknande plötsligt dyker detta upp. Allt går verkligen att hitta på blocket.

Det politiska kapitlet

2009-01-20T21:34:00.005+01:00

Vad kan passa bättre att inleda en ny kurs i statsvetenskap med om inte Obamas första tal som President.

Idag började alltså min kurs i statsvetenskap som handlar om politik i alla dess former. Teoretisk politik, Svensk politik, internationell politik osv. Jag ser fram emot att få läsa denna kurs otroligt mycket. Tanken var från början att jag skulle läsa internationella relationer men efter lite strul med min ansökan så hamnade jag nu på denna kurs och efter dagens första lektion känns allt perfekt. Min senaste termin i praktisk lek på Södertörn har gjort att jag knappt kan vänta med att få läsa, diskutera och reflektera igen. Ibland har det känts som att mitt liv har stått stilla den senaste terminen då jag suttit framför datorn och hackat med actionscript3 i flash eller någon banal retuchering i photoshop. Back on track alltså!

Så tillbaka till Obamas inledningstal som sändes live via webben från Washington. Som den retoriker han är får han med land och rike i talet, allt vävs noga in för att beröra och förföra alla amerikas invånare, helst hela världen, alla som kan tänkas lyssna. Stora ord och en början på att en befästelse av den stora ledaren. Det väl talat av Obama med risk för att han får problem med att knyta ihop den gigantiska säck han har börjat samla ihop. Jag tror definitivt att Amerika som nation behöver en ledare som lägger fokus på att strukturera upp den nationella problematiken som landet brottas med istället för att lägga fokus internationellt och bränna resurser på krigsföring. Men med all sannolikhet kommer han att få en tuff start då lågkonjunkturens hårdaste slag förväntas slå till sommaren.
Hur som ska det bli intressant att följa hans arbete och resultat.

Snarlikt

2009-01-19T15:06:00.006+01:00

Har lagt märke till att Whyreds nyinkomna t-shirt är snarlik min gamla Wrangler tischa. Fattiga tider = nemas problemas, jag har min egen vintagestore.

Inflyttningspartaj

2009-01-19T14:28:00.003+01:00

Lördags kväll var vi på inflyttningsfest hos Daniel. Jag gick in för Dallas looken helt omedvetet och fick mig ett gott skratt när jag insåg att mitt namn lika gärna hade kunnat vara Lucy Lo.

Helgen

2009-01-19T14:19:00.006+01:00

Lördagen inleddes med frukost på sängen sen blev det skridskoåk på brunnsviken. Det bjöds på strålande sol och vacker is samt varm nyponsoppa och hembakade bullar. En glimt av våren skymtade fram och allt kändes plötsligt lite lättare.

Spenderat en lax med en tax

2009-01-15T21:51:00.007+01:00

Idag var jag hundvakt åt Pelle the tax, han är en kul lite rackare. Han håller helst till i buskage där han sprätter i lövhögar och så undviker han stora hundar. Vi fick en underbar promenad i solen som efter en timme övergick till plåga i den isande vinden. Pelle verkade inte bry sig lika mycket som jag, han hade fullt upp.
Efter att jag hade lämnat av honom till Linda ägnade jag några timmar till att stryka runt på stan och kolla vårplagg. Det hela slutade mycket dyster för min plånbok då jag vaknade till av att jag sträckte fram en femhundring till kassörskan och såg mig själv fingra på ett par blekgråa skinnhandskar. Jag ångrade mitt köp direkt men fick lov att intala mig att jag verkligen behövde ett par. Det behövde jag inte. Sen ångrade jag att jag inte köpte en roligare färg. Typiskt!
Efter det åkte jag till Söder och inhandlade en dyr soppmiddag på Muggen och inväntade Suvita för en fika. Vi diskuterade synen på kärlek. Vad är att vara förälskad, kär och att älska någon? Suvita förklarade det hela mycket logiskt och jag stod för den mer känslo- impulsiva aspekten. Det slutade med att vi kom fram till samma sak.
Efter det åkte jag till Eriksdalsbadet och stod 30 min i kö för att få höra kassörskan säga att han inte kunde hjälpa mig med mitt problem och att jag skulle ringa tillbaka under kontorstid. Det var tredje gången jag var på Eriksdalsbadet för att få hjälp med ett presentkort. Jag blev uppgiven och arg. När jag sen kom hem var jag ännu argare eftersom jag tvingats gå hem i kylan. Det resulterade i att jag började städa (gör det när jag är arg). Så jag städade och plockade, sen var jag på bra humör igen!
Det var min dag det!

Pippi på dokumentation

2009-01-14T23:15:00.004+01:00

Om jag blir senil?
Konstaterade precis att jag dokumeterar mit liv i två kalendrar (!), i en blogg, på facebook och i dagbok, ibland även i min högst moderna telefon med avancerat kalendersystem.
Vad ska all denna information om mitt liv ta vägen? Kommer den att vara till någon nytta? Om jag blir senil kanske omvärlden ta del av mitt liv när jag inte längre kan berätta vad som har hänt.

Ass long ass you love me

2009-01-14T11:33:00.003+01:00

En daglig rutin jag har är att surfa bloggar, man skulle nog kunna kalla det en hobby för det är något jag inte kan låta bli att lägga tid på. Ibland skäms jag för att det är en hobby när det kommer upp som samtalsämne och personer i omgivningen häver ur sig: -jag har aldrig läst en blogg i hela mitt liv, eller: -bloggar är för kids, jag är vuxen! Då känner jag mig ypperligt fel att jag finner det så intressant att leta och läsa det andra skriver på nätet. Att få en översikt och allmän bild av vad som finns på nätet och hur den allmänna opinionen ser ut är något jag är villig att lägga ner tid och möda på. Men många verkar se bloggar som nätets baksida, en stjärt där det pyser ut oren luft, ett forum för avfall som måste finnas men som ingen vill bli förknippad med. Ingen och allra minst personer inom finkulturen. I en demokrati har alla rätten att uttrycka sin åsikt, men endast utvalda har rätten att göra det offentligt. Bloggarna har delvis varit med att bidra med att människor har möjlighet att komma ett steg närmare den offentligheten. Bra eller anus, det vet jag ej.

Dagens blogg på temat kan få bli denna som är helt i linje med temat: baksida.

Tänk om...

2009-01-12T12:58:00.001+01:00

Industriellt

2009-01-12T11:25:00.007+01:00

På den sjätte dagen.... blev det vila. Äntligen! Denna vecka har varit helt galen, jag har jobbat och jobbat. Kanske har det upplevts intensivare än det har varit p.g.a det ständiga myllret på Sturehof, men en 50 timmars arbetsvecka skulle nog trötta ut vem som helst i den miljön. Det har varit brats, hotshots, modeller, modebloggerskor, tv personal, turister, barnfamiljer, gamlingar som ätit rimmad lax i 50 år (!) samt kollegor. Det har varit packade barer och packade människor, det har varit män i päls (obs! det var inte Pi Diddy), kvinnor i zebramönstrade klackstövlar med fjädrar på skaftet, konstiga huvudbonader och tanter med pälsmössa inomhus. Det har varit Gucci, Prada Prada, LV och diamanter blandat med puffiga dunjackor, plastbyxor och ryggsäckar. Ett galet virrvarr av intryck och uttryck. Om jag tänker efter så kommer jag nog ihåg de flesta gäster jag haft under dessa 50 timmar, ungefär vad de hade på sig och hur de betedde sig. Det finns inte så mycket tid över till att tänka på annat.
Jo, jag glömde maten. In och ut från köket, mat i alla dess former och mängder. Skaldjur, soppor, kötträtter, fiskrätter, desserter... Vinkunskaper, vad passar till this, vad passar till that? Bädda, supplimang, dekantera, bonga, rodda, täcka, backa, framma, vänta...
I december sålde Sturehof för ca 60 miljoner, vin, sprit, mat, porslin och allt annat som krävs för att sälja för så mycket pengar fraktas in på Sturehof och tas om han om personalen som arbetar. Det är en industri där alla har sin lilla del i att maskineriet rullar på. Stureplan är en egen värld i världen.

Det snurrar i min skalle

2009-01-09T12:24:00.002+01:00

Just nu: jobbar som en liten Hamster. Myller på Stureplan, människor i alla färger och former. Natt och dag. Samtidigt skriver jag på mitt slutprojekt och ligger vaken om nätterna och tänker på livet och allt jag måste ta tag i. Min skalle snurrar fort, fort, runt, runt. Mitt hår växer så det knakar, antar att det beror på all stress, snart kanske det är tillräckligt långt för att någon ska kunna klättra upp i det och rädda mig ur tornet. Jag sitter här och väntar så länge...